angelinaofredriksson

Vill man va fin, får man lida pin va? Vaknade igår morse (lördag) med några röda prickar på kindbenet som kliade, lite orolig försökte jag inte tänka mer över de utan potade på som vanligt. Idag när jag vaknade hade dessa kliande prickar spridit sig till ungefär halva ansiktet och paniken satte igång. Som jag alltid gör när nått är galet så ringde jag till morsan och hon tyckte jag skulle gå till vårdcentralen och kolla upp för de lät som en allergisk reaktion.  Allergi, åh nej! Tankarna började gå i ännu mer panik. Började fundera över vad jag satt i ansiktet som jag kan vara allergisk mot. Smink? krämer? Inget jag inte använt tidigare, men eftersom en allegi kan utvecklas när som helst i livet blev jag inte så smått orolig över att min hobby skulle vara orsaken till mina nasty utslag. Tänka vidare, vad har jag gjort? Solade tidigare i veckan, solexem? jag såg framtiden försvinna, vilkt hämskt öde att från ingenstans bli känslig mot livets största njutning, solen! Nu hade jag både smink och sol i tankarna... de kändes ungefär som att säga till ett barn att du kommer aldrig mer få äta godis...eller nu kommer inte tomten nå mer! När jag efter en stund kopplade mönstret att utslagen i ansiktet kunde jag se att det följde precis fredagens sminkning. Latex? var då tanken men efter lite mer panik och lite mer googlande kom jag till slut på att de ju faktiskt finns EN sak här i världen utöver vuxna fjortisar, falska backstabbers och Sylvester Stallone, som jag faktiskt är allegisk mot. Nickel. Tack å lov! Jag tror jag i framtiden kan leva med att inte trycka fast ej nickelfria nitar i halva ansiktet. Fredagens sminkning hade sitt pris. Men cool var jag, ska lägga upp bilderna strax!